Insidr

Trustor: så tömdes investmentbolaget i Trustorhärvan 1997

Trustor var investmentbolaget som plundrades sommaren 1997 i Trustorhärvan. Så gick affären till, vilka som dömdes och varför aktieägarna fick tillbaka mer.

Johan Sävström
Styrelserum från 1990-talet i skymning med en gammal datorskärm med börskurva, högar av dokument och en öppen portfölj full av sedlar
Styrelserum från 1990-talet i skymning med en gammal datorskärm med börskurva, högar av dokument och en öppen portfölj full av sedlar
På den här sidan

Trustor AB var ett svenskt investmentbolag på Stockholmsbörsen som plundrades sommaren 1997 i det som kallas Trustorhärvan. En grupp ledd av den brittiske adelsmannen Jonathan Guinness, Lord Moyne, köpte kontrollen över bolaget med bolagets egna pengar och förde sedan ut hundratals miljoner kronor till konton utomlands. Affären räknas som ett av Sveriges största ekobrott.

Trots alla rättegångar under 1990- och 2000-talet har bara en av de inblandade, Thomas Jisander, dömts för brott kopplat till förvärvet. Och paradoxalt nog fick Trustors aktieägare till slut tillbaka nästan dubbelt så mycket som aktierna var värda före kuppen. I dag är Trustor aktuellt igen tack vare TV4-serien Golden Boys och en Netflix-dokumentär från 2026.

Faktaruta
BolagTrustor AB, svenskt investmentbolag på Stockholmsbörsen
KöpareLord Moyne (Jonathan Guinness)
Avtal om köpet20 maj 1997
KöpeskillingCirka 241 miljoner kronor
Kontroll17 procent av kapitalet, 52 procent av rösterna
Avslöjat avJournalisten Gunnar Lindstedt i Svenska Dagbladet
Enda dömda för förvärvetThomas Jisander (2009)
PreskriptionJuni 2007

Vad var Trustor för bolag?

Trustor var ett investmentbolag, alltså ett bolag vars verksamhet består i att äga aktier i andra bolag. Det viktigaste innehavet var elektronikföretaget Kanthal, där Trustor hade 49,9 procent av rösterna. Bolagets huvudägare och vd var Per-Olov Norberg, som också var en av de ursprungliga ägarna.

Norbergs aktiepost bestod av röststarka A-aktier. De motsvarade bara 17 procent av aktiekapitalet men 52 procent av rösterna. Den som köpte posten fick därmed kontroll över hela bolaget utan att behöva lägga bud på övriga aktier. Just den konstruktionen gjorde Trustor till ett lockande mål.

Hur gick Trustorhärvan till?

De som genomförde affären kallade sig själva Team Moyne. Gruppen bestod av fem personer: Jonathan Guinness (Lord Moyne), Joachim Posener, Thomas Jisander, Peter Mattsson och Lindsay Smallbone. Enligt Trustors likvidator Stefan Lindskog tog planen form redan 1996, när Joachim Posener satt i fängelse efter att ha dömts för att ha plundrat danska företag. Posener och Thomas Jisander är kusiner.

Förvärvet av Trustor

Under vintern 1996–1997 kontaktade Mattsson och Jisander flera aktiemäklare, bland annat Erik Penser Fondkommission. Mattsson utgav sig för att vara ombud för Lord Moyne, som enligt dem ville köpa ett svenskt investmentbolag. Kontakterna ledde fram till Trustor och Norbergs aktiepost.

Den 20 maj 1997 kom Lord Moyne överens med Norberg om att köpa posten för cirka 241 miljoner kronor. Avtalet hade två viktiga klausuler. Norberg fick rätt att köpa Trustors aktier i Kanthal, och Lord Moyne fick några dagars anstånd med betalningen. Enligt Thomas Jisander var anståndet nödvändigt eftersom Lord Moyne saknade finansiering för köpet.

Kanthal och Sandvik

Den 10 juni lade Sandvik ett bud på Kanthal på 827 miljoner kronor. Norberg kunde inte matcha budet, och Trustor fick i stället in pengarna från försäljningen till Sandvik. Nu fanns det kapital som behövdes. På en extra bolagsstämma den 13 juni valdes Lord Moyne till styrelseordförande och Lindsay Smallbone till vd.

Pengarna förs ut

Den 18 juni träffade Lord Moyne, Smallbone, Jisander och Mattsson två tjänstemän på Barclays Bank i London. Konton öppnades för Trustor, Lord Moyne och Jisander. Under de följande dagarna fördes 730 miljoner kronor från Trustors konto i SEB över till det nya kontot i England. Av dem gick 600 miljoner kronor vidare till Jisanders konto och 585 miljoner kronor därifrån till Lord Moyne.

Den 25 juni fick Norberg sina 241 miljoner kronor. Lord Moyne hade alltså betalat aktierna i Trustor med bolagets egna pengar, en typ av självfinansiering som inte är tillåten enligt svensk lag. Under sommaren och hösten fördes sedan stora summor vidare till ett stort antal länder, personer och företag.

Hur avslöjades affären?

Journalisten Gunnar Lindstedt blev misstänksam mot köpet och började granska Lord Moynes kreditvärdighet. Den 31 oktober 1997 publicerade Svenska Dagbladet hans artikel om Lord Moyne, Mattsson och Smallbone. Samma dag inleddes en förundersökning, och Stockholmsbörsen stoppade handeln i aktien. Polis och åklagare slog till mot Trustors kontor och säkrade dokumentation.

Trustor svarade med att utlysa en presskonferens den 5 november 1997 där Jisander, Mattsson, Smallbone och Lord Moyne skulle vara med. När presskonferensen skulle hållas blev i stället samtliga häktade. Lindstedt belönades senare med Stora journalistpriset för avslöjandet.

Vilka dömdes för brott i Trustorhärvan?

Alla fem i Team Moyne blev misstänkta för brott, men domstolarnas utslag blev magra. I april 2000 väckte överåklagare Bo Skarinder åtal mot Lord Moyne, Thomas Jisander och Peter Mattsson. Rättegången hölls i Stockholms tingsrätt i februari till maj 2001.

Thomas Jisander

Tingsrätten dömde Jisander till 5 års fängelse, men en oenig hovrätt friade honom i april 2002. År 2009 dömdes han till 1,5 års fängelse för att ha förskingrat runt 20 miljoner kronor som han fört över till stiftelser i Liechtenstein som han själv kontrollerade. Han är därmed den enda som dömts för sin medverkan i Trustorförvärvet. Enligt SVT har han även dömts för flera allvarliga brott efter Trustorhärvan.

Peter Mattsson

Mattsson dömdes till 3 års fängelse i tingsrätten men friades av hovrätten i april 2002. Under rättegången gjorde Trustors likvidatorer upp med både Mattsson och Jisander. Enligt likvidatorn Stefan Lindskog tog bolaget hem 15–17 miljoner kronor från Mattsson och 65 miljoner kronor från Jisander.

Lord Moyne och Lindsay Smallbone

Lord Moyne frikändes i tingsrätten i brist på bevis och försattes i konkurs. Lindsay Smallbone åtalades aldrig. Trustor stämde honom i ett civilmål, men det lades senare ned.

Joachim Posener

Polisen och media beskrev ofta Joachim Posener som den drivande kraften bakom uppköpet, men inget har kunnat bevisas i domstol. Han vägrade återvända till Sverige för förhör och efterlystes via Interpol utan att gripas. Via sitt ombud har han hävdat att han är oskyldig.

Preskriptionstiden för de eventuella brotten gick ut i juni 2007, och det finns inte längre några kvarstående brottsmisstankar mot någon av de inblandade.

Fick aktieägarna tillbaka sina pengar?

Ja, och mer därtill. I början misstänkte man att Trustor hade tömts på upp till 600 miljoner kronor. Ekobrottsmyndigheten kom senare fram till att 478 miljoner kronor hade försvunnit. Men de flesta pengarna fanns kvar i form av tillgångar, och Smallbone ordnade så att lånet i Luxemburg frystes.

Den 23 december 1997 beslutade Stockholms tingsrätt om tvångslikvidation av bolaget. Tillgångarna, som Norberg hade värderat mycket lågt, såldes till marknadspris och visade sig vara värda betydligt mer än vad som angetts. När handeln i aktien återupptogs steg kursen till 58,50 kronor, mot 32 kronor före övertagandet. Totalt fanns 1,5 miljarder kronor att dela ut till minoritetsägarna, och aktieägarna fick tillbaka nästan dubbelt så mycket som aktierna var värda innan Lord Moyne tog över. Trustor inledde också 1999 en process mot Barclays för bankens roll i oegentligheterna.

Vad lärde sig börsen och rättsväsendet?

Trustoraffären påverkade debatten om hur lätt det ska vara att ta makten i ett svenskt börsbolag. Många hävdade att förvärvet hade varit omöjligt om Sverige haft en budplikt, alltså en skyldighet att lägga bud på alla aktier när man passerar en viss röstandel. Juristen Maja Svensson vid Lunds universitet drog i en uppsats från 2000 slutsatsen att budplikten inte hade förhindrat uppköpet, men att affären troligen inte hade genomförts om röstvärdesskillnader varit förbjudna.

Likvidatorn Stefan Lindskog pekade i stället på domstolarna. Han menade att hovrätten friade Jisander och Mattsson för att domarna saknade affärskunskap. “När det kommer till ekonomiska brott brister det i domstolarnas ekonomiska förförståelse”, sa han till tidningen Advokaten.

Skandalen påminner om Kreugerkraschen, som också ledde till skärpta krav på hur bolag redovisas och granskas.

Varför är Trustor aktuellt igen?

Våren 2026 hade dramaserien Golden Boys premiär på TV4. Den dramatiserar Trustorhärvan och är löst baserad på Gunnar Lindstedts bok Svindlande affärer: historien om Trustor. Samma år släppte Netflix dokumentären Trustorhärvan av regissören Karin af Klintberg, där bland andra Joachim Posener och Thomas Jisander medverkar.

Lindstedt sågade dokumentären i SVT för att den inte redovisar vilka brott Jisander är dömd för. “Varför gullar man med brottslingar?”, sa han. Karin af Klintberg svarade att filmen handlar om Trustorhärvan och inget annat.

Affären har skildrats förut. Lena Einhorns dokumentär Trustor: Den stora blåsningen gick i SVT:s Dokument inifrån 2001, och SVT Play har en kort Recap om skandalen.

Golden Boys är fiktion med dramatiserade inslag. Den som vill veta vad som faktiskt hände bör hålla sig till domstolsutslagen: tingsrätten fällde två personer, hovrätten friade dem, och en enda person har dömts för förvärvet.

Källor

Det här är allmän information och utbildning, inte personlig finansiell rådgivning. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning, och investeringar kan både öka och minska i värde. Aktuella skattesatser och regler hittar du hos Skatteverket.